Det går långsamt framåt

I går kväll kom vi hem från Dalarna och husbygget. Lite besviken var jag allt, för inte så mycket har hänt. Jo, det har det ju, men mest sådant som måste göras och som "inte syns". 

Här ligger en del av huset. Det ser mest ut som plocke pinn just nu.

Här är innertrappan. Så bra att den kan återanvändas.

På onsdagsmorgonen såg det ut så här på bygget.

Två varv var nästan klara. Två av bottenstockarna var så ruttna att de behövde bytas ut. Det tog förstås tid att få till dem. De måste ju passa in med de stockar som ska ligga   ovanpå och knutarna måste också passa.

Så här fint blev det med nya bottenstockar och lagningar på ett par andra ställen. 

Nu börjar det i alla fall synas att det ska bli ett hus. Vår duktiga timrare finjusterade hela tiden.

Den här veckan ska det hända lite mer. Jag är så nyfiken och kan knappt vänta på att få komma på plats och se. Kanske några av våra vänner däruppe tar lite foton så att vi får följa processen via nätet. 

Nu flyttar farfars hus

I dag monterades huset ner och snart är det på väg till Dalarna. Fantastiskt att det bara tog en dag. Maken har fotograferat hela dagen men också hjälpt till att plocka med en del mindre delar. Glad att jag inte var med. Det hade nog blivit alltför känslosamt.

Sommaren som vi väntat så länge på kom ju äntligen för några dagar sedan och det var varmt för killarna som jobbade mitt i solen. Tack till granne Lena som inte bara höll med friskt vatten utan också kom med eftermiddagskaffe till dem.

Allt nästan lastat. Här kommer innertrappan som ska med på lasset.

I morgon åker maken till Dalarna för att följa och fotografera uppmonteringen. Nästa vecka får jag var med några dagar.

Utan tak

Så här såg huset ut i mitten av förra veckan när Allriv rivit skorsten och tak. Lite sorgligt att se huset så här, men jag tröstar mig med att det snart ska få nytt liv. I dag började märkningen av timret och i morgon börjar nedmonteringen.
Ser fram emot nästa vecka då jag ska få se hur huset börjar ta form på det nya stället. Men först hoppas jag att maken lyckas ta några bra bilder när huset plockas ned.

Det närmar sig flytt

Så här såg huset ut för några dagar sedan. Alla fönster med karmar är urtagna. I går när vi var på plats var även tak och skorsten borta. Nu närmar sig flytten med stormsteg.

Vi har tagit vara på en del detaljer från farstukvisten. De är för dåliga för att återanvändas men vi kan ha dem som mallar för den nya kvisten.

I storstugan fanns målningar dolda av masonitskivor. Farfar och farmor tröttnade kanske på dem och spikade för masonit. Efter det satte pappa och mamma upp en sorts skivor med väv på. Tyvärr var målningarna alltför dåliga för att kunna räddas. Jag tror att det även varit målade kurbitsmotiv på masoniten men de är för länge sedan övermålade. 

I hall och trapphus hade farfar målat ett blommönster. Pappa målade sedan om och tränade en hel del på papper innan han började med väggarna. När vi nu har rivit har vi sett att det varit ommålat flera gånger och att blommönstret ändrats lite varje gång.

Den gulnade delen till höger har farfar målat. Det övriga har pappa gjort. Det är målat likadant på väggen upp i trappan och även där finns en äldre och en senare variant. Vi får se hur målningen ser ut efter flytt. Eftersom vi kommer att komplettera med en ny vägg på övervåningen kommer även jag att få försöka mig på att måla det här mönstret. Det skulle ju vara roligt om det gick att spara den befintliga målningen så att det finns spår från tre generationer. 

Det här är murspisen som stod i storstugan. Den var murad som en kakelugn för att behålla värmen. Vi har sparat luckorna och jag vill låta mura upp en spis som ser likadan ut men med en braskassett.

En gammal bild från början av 1920-talet får avsluta detta inlägg. Här är det fest i storstugan. Flickan med rosetter är min faster och hon sitter bredvid farfar. Kvinnan på höger sida är farmor. Övriga på bilden är goda vänner och åtminstone en av dem var arbetskamrat med farfar.