Rivning pågår

I går lastade vi container nummer två med rivningsvirke. Snart är vi i mål med rivningen. Yttertrappa och dörr ska rivas respektive monteras bort. Fönster ska monteras ned och fraktas till Dalarna. Innerdörrarna är redan på plats i grannens lada i Dalarna.

För några veckor sedan såg det ut så här:

Det här är sovrummet på övre plan. Fyllningen mellan våningarna bestod av järnbruks-slagg. Maken räknade ut att den totala vikten på fyllningen var 6 ton. Inte undra på att bjälkarna började bågna. All fyllning hämtades med sugbil, så vi behövde inte ösa ut allt för hand. 

 

Det här är det lilla krypinn där jag bodde som tonåring. Det fick plats med en säng men inte mycket mer. Hålet i väggen nedanför fönstret är där timmerväggen "skjuter ut" från bottenvåningen. Hålet var täckt med brädor och sedan hade pappa lagt på överblivet parkettgolv. Maken säger att han nu har fått förklaringen till varför jag vill sova med öppet fönster året om.

Det här lilla rummet var ursprungligen en loggia, ett slags uterum, som en inbyggd balkong. Fönstret plockade ur på sommaren och sedan kunde man sitta på de väggfasta bänkarna och mysa i kvällssolen. 

Så här såg det ut utifrån. Det är farmor som är på väg in genom köksdörren. 

Men, som sagt, nu börjar vi närma oss slutet och jag stod i går i den lilla källaren och fotograferade rakt upp. Då såg det ut så här:

Det finns inte mycket mer för mig att göra på rivningsfronten nu. Några växter från trädgården har jag räddat tidigare och några har jag kvar att gräva upp och plantera hemma. Trädpionerna som en gång var så stora och vackra förde en tynande tillvaro under gräs och ogräs. De flyttade jag med mig för ett par år sedan och det verkar som om de känner sig väl omhändertagna eftersom jag redan i år belönades med en blomma.

Fotot på den första blomman efter pionflytten får avsluta dagens inlägg.