GOD JUL

När jag var liten firade vi ibland jul hos farmor och farfar i det lilla timmerhuset. Så här glad var jag en jul för längesen. Jag hade fått en kälke och en leksaksaffär. Min faster skymtar i kanten av bilden.

Tiden gick. Farfar och farmor gick bort. Mamma, pappa och jag flyttade in i huset. Jag flyttade ut ur huset. Det kom nya barn till huset för att fira jul.

Här är min son Micke med storasyster Anna en julafton på 1980-talet. Att Micke är glad kan man förstå när man ser nästa bild.



Största paketet. Storasyster Eva i rosa blus är dold bakom stolen. 

Om några år kanske Annas och Evas barn får fira jul i huset. Undrar om Micke då har bidragit med några fler barnbarn som vill fira jul i huset. 

Taket klart

I går kom det bilder från makens brorsdotter med man. Äntligen få vi se hur huset ser ut nu när taket är klart. Nu är det bara att vänta och längta till våren när vi själva ska fortsätta med bygget. 

Visst blev det fint!

Avslutar med en suddig bild från en vinter för länge sedan.

Tak

Så var vi hemma efter sista resan till huset för detta år. Taket var inte helt klart som vi hade hoppats, men mycket var gjort och vi kunde se att det blir väldigt bra. Eftersom vi måste ha in mer isolering i taket måste det byggas på och vi var rädda att det skulle se väldigt klumpigt ut. Men, det blir fantastiskt bra. Jag kan inte direkt se någon skillnad mot hur det såg ut tidigare. Men nu blir det som sagt mycket mer isolering.
Maken har satt igen fönster- och dörr-hål. Nu är det bara för oss att invänta våren så att vi kan fortsätta detta jätteprojekt.
Det var inte alls så mycket "skräp" på tomten som vi hade förväntat oss. Vi trodde att det skulle ligga en massa avkap både här och där, men det var städat och snyggt. Förklaringen fick vi när jag ringde mina och mammas och pappas gamla vänner som bor i närheten. De hade varit och kollat hur takbygget framskrider och samtidigt plockat undan och tagit med sig sådant de kunde elda i sin kamin. Härligt att ha dessa vänner som jag har känt sedan jag var en liten flicka. Då bodde vi grannar och mamma och pappa umgicks flitigt med dem. När jag kom hem från mormor eller skolan fanns alltid någon att gå till om det kändes ensamt innan mamma och pappa kom hem. Så småningom flyttade familjerna åt olika håll men fortsatte att umgås.
 Dessa vänner är också anledningen till att mamma och pappa byggde det lilla huset som vi nu bor i medan det andra huset tar form. Mamma och pappa köpte tomten bredvid sina vänner efter att ha besökt deras sommarhus i många år. Så blev de grannar på nytt.


Inne i huset har timmermännen gjort en helt ny mellanvägg.

Här är den nya väggen sett från köket. Den här väggen kommer att få vara som den är. Vi ska ju ha en vedeldad köksspis mot denna vägg och nu funderar vi på att finna någon glasprodukt att sätta där.

Så här ser vardagsrummet ut just nu. Golvbjälklaget blir en av de första arbetsuppgifterna i vår/sommar.

Här ska trappan återmonteras. Målningarna på väggen har tagit mycket stryk. Jag vet inte vad pappa målat med för färg, men mycket av den sitter löst. Han målade ju om på 70-talet och jag tycker det ser ut som någon sorts plastfärg. Jag får se i vår hur det ser ut när jag borstar väggen. Hur det ser ut en trappa upp där farfars målning fortfarande satt kvar på en del ställen har jag inte kunnat se så noga ännu.

Nu blir det till att vänta och vänta. Vi har stängt igen det andra huset, stängt av vattnet och tappat ur ledningarna. Nu får vi ägna vår lediga tid till planering inför kommande år.

Tomt på tomten

Nu har vi städat av det sista på tomten. Så konstigt det ser ut när huset är borta.

Det kändes dock inte lika vemodigt som jag hade trott. Allt runt omkring är förändrat, ingenting från min barndom finns kvar. Men, huset finns och enligt senaste rapporten kommer nog taket att hinna bli klart till vecka 44 när vi ska åka upp och vinterställa det andra huset. Det ska bli spännande att se. Det blir ju mer "på riktigt" när huset har fått tak. Sedan blir det nog inga fler resor dit upp under vintern. I vår, när vädret tillåter, blir det rödfärgning av huset, innan fönster och dörrar monteras. Skönt att bara kunna måla på och inte behöva bry sig om det stänker.

Nu börjar det likna något

Nu känner jag igen huset. I helgen såg det ut så här. Nu ska det till ett par mindre innerväggar och takåsar sedan är det dags för taket. Det kommer inte att bli ett tegeltak som tidigare utan vi kommer att lägga takshingel. Dels behöver jag då inte oroa mig för att tegelpannor ska blåsa av och dels bygger inte det materialet så mycket när vi nu måste ha mer isolering. Förresten hade teglet bytts ut mot betongpannor som var väldigt tunga vilket konstruktionen inte var anpassad för.

Så här kommer det nya taket att se ut.

På originalritningen från 1919 hade man ritat torvtak på huset men det vågar vi oss inte på.

Nu får vi vänta några veckor innan vi får se huset igen och hur långt projektet har framskridit. Det finns en del att göra här hemma också, bl a att röja i trädgården och att vinterbona vårt permanenthus. Här har vi fortfarande några originalfönster från 1912 kvar och naturligtvis med innanfönster som har varit urtagna under sommaren. Men tillbaka till timmerhuset nu och ännu ett par bilder.

Jag försökte ta en bild av interiören också och den blev väl "så där" men jag lägger ut den ändå. Där skymtar man målningen i trapphuset.

Det var allt för den här gången. Kanske dröjer det nu lite innan nästa inlägg.

Undrar vad som händer….

Här går jag nu och undrar hur det går med husbygget. Nyfiken som bara den. Fick i alla fall en rapport i går då en vän som bor på plats ringde och rapporterade. Kranen finns nu på plats och timmermännen har kommit upp ca 13-14 varv.

På fredag eftermiddag åker vi upp för att se hur det går. Kanske känner jag igen huset då.

I väntan på nya bilder kommer här en gammal bild på övre hallen i huset. Skulle tro att fotot är från trettiotalet. 

Alla dörrar i huset är målade på samma sätt, av farfar förmodar jag. De var begagnade redan då huset byggdes och några av dem är avsågade för att passa in med takhöjden. Dörrarna står nu hos grannen i väntan på att få komma hem till huset. Stolarna står just nu i det befintliga huset på tomten, dit vi även har transporterat en del andra av de gamla möblerna som fanns i huset. Det känns just nu som om vi har grejer spridda över halva Sverige. En del i Dalarna, mycket på vinden och i uthusen hemma och även i uthusen i makens föräldrahem i Sörmland. Så småningom ska väl det mesta hitta hem till sitt hus igen.  

Det går långsamt framåt

I går kväll kom vi hem från Dalarna och husbygget. Lite besviken var jag allt, för inte så mycket har hänt. Jo, det har det ju, men mest sådant som måste göras och som "inte syns". 

Här ligger en del av huset. Det ser mest ut som plocke pinn just nu.

Här är innertrappan. Så bra att den kan återanvändas.

På onsdagsmorgonen såg det ut så här på bygget.

Två varv var nästan klara. Två av bottenstockarna var så ruttna att de behövde bytas ut. Det tog förstås tid att få till dem. De måste ju passa in med de stockar som ska ligga   ovanpå och knutarna måste också passa.

Så här fint blev det med nya bottenstockar och lagningar på ett par andra ställen. 

Nu börjar det i alla fall synas att det ska bli ett hus. Vår duktiga timrare finjusterade hela tiden.

Den här veckan ska det hända lite mer. Jag är så nyfiken och kan knappt vänta på att få komma på plats och se. Kanske några av våra vänner däruppe tar lite foton så att vi får följa processen via nätet. 

Nu flyttar farfars hus

I dag monterades huset ner och snart är det på väg till Dalarna. Fantastiskt att det bara tog en dag. Maken har fotograferat hela dagen men också hjälpt till att plocka med en del mindre delar. Glad att jag inte var med. Det hade nog blivit alltför känslosamt.

Sommaren som vi väntat så länge på kom ju äntligen för några dagar sedan och det var varmt för killarna som jobbade mitt i solen. Tack till granne Lena som inte bara höll med friskt vatten utan också kom med eftermiddagskaffe till dem.

Allt nästan lastat. Här kommer innertrappan som ska med på lasset.

I morgon åker maken till Dalarna för att följa och fotografera uppmonteringen. Nästa vecka får jag var med några dagar.

Utan tak

Så här såg huset ut i mitten av förra veckan när Allriv rivit skorsten och tak. Lite sorgligt att se huset så här, men jag tröstar mig med att det snart ska få nytt liv. I dag började märkningen av timret och i morgon börjar nedmonteringen.
Ser fram emot nästa vecka då jag ska få se hur huset börjar ta form på det nya stället. Men först hoppas jag att maken lyckas ta några bra bilder när huset plockas ned.

Det närmar sig flytt

Så här såg huset ut för några dagar sedan. Alla fönster med karmar är urtagna. I går när vi var på plats var även tak och skorsten borta. Nu närmar sig flytten med stormsteg.

Vi har tagit vara på en del detaljer från farstukvisten. De är för dåliga för att återanvändas men vi kan ha dem som mallar för den nya kvisten.

I storstugan fanns målningar dolda av masonitskivor. Farfar och farmor tröttnade kanske på dem och spikade för masonit. Efter det satte pappa och mamma upp en sorts skivor med väv på. Tyvärr var målningarna alltför dåliga för att kunna räddas. Jag tror att det även varit målade kurbitsmotiv på masoniten men de är för länge sedan övermålade. 

I hall och trapphus hade farfar målat ett blommönster. Pappa målade sedan om och tränade en hel del på papper innan han började med väggarna. När vi nu har rivit har vi sett att det varit ommålat flera gånger och att blommönstret ändrats lite varje gång.

Den gulnade delen till höger har farfar målat. Det övriga har pappa gjort. Det är målat likadant på väggen upp i trappan och även där finns en äldre och en senare variant. Vi får se hur målningen ser ut efter flytt. Eftersom vi kommer att komplettera med en ny vägg på övervåningen kommer även jag att få försöka mig på att måla det här mönstret. Det skulle ju vara roligt om det gick att spara den befintliga målningen så att det finns spår från tre generationer. 

Det här är murspisen som stod i storstugan. Den var murad som en kakelugn för att behålla värmen. Vi har sparat luckorna och jag vill låta mura upp en spis som ser likadan ut men med en braskassett.

En gammal bild från början av 1920-talet får avsluta detta inlägg. Här är det fest i storstugan. Flickan med rosetter är min faster och hon sitter bredvid farfar. Kvinnan på höger sida är farmor. Övriga på bilden är goda vänner och åtminstone en av dem var arbetskamrat med farfar.

Nu blir de sista fönstren inpackade

I dag blir förhoppningsvis de sista fönstren inpackade av maken. Han har jobbat med att plocka ut fönster och packa dem i bubbelplast hela denna vecka. Nu är det klart för grabbarna som ska riva tak och skorsten.

I Dalarna står tomten klar för att ta emot huset och om drygt två veckor kommer killarna som ska plocka ner huset, frakta det till Dalarna och sedan montera upp det. Själv är jag då tillbaka på jobbet efter sommarledigheten. Maken får vara med och fotografera och förhoppningsvis kan jag få några dagars tjänstledighet för att se de sista timmervarven komma på plats.

Så här såg det ut i Dalarna under sommaren.

Här är stora hålet med vattenledningen till det befintliga huset. Nu är ledning till timmerhuset påkopplad. 

                                             Nästan hela tomten var uppgrävd.

                                            Här är nya avloppsledning påkopplad.

                            Och.. så var allt igenlagt och tomten plan och fin.

                            Här är en av stenarna som timmerhuset ska stå på. De 

                  blå flaken är fyllda med stubbar från alla träd som fälldes i vintras.

Denna suddiga Bild från 1920 får avsluta dagens inlägg. Det är min faster och farfar med okänd hund. Ännu har inga fönster satts in och byggnadsställningarna är fortfarande kvar. Kanske får jag tillfälle att ta en liknande bild på mig och en dotter med huset under uppbyggnad som bakgrund. 

Rivning pågår

I går lastade vi container nummer två med rivningsvirke. Snart är vi i mål med rivningen. Yttertrappa och dörr ska rivas respektive monteras bort. Fönster ska monteras ned och fraktas till Dalarna. Innerdörrarna är redan på plats i grannens lada i Dalarna.

För några veckor sedan såg det ut så här:

Det här är sovrummet på övre plan. Fyllningen mellan våningarna bestod av järnbruks-slagg. Maken räknade ut att den totala vikten på fyllningen var 6 ton. Inte undra på att bjälkarna började bågna. All fyllning hämtades med sugbil, så vi behövde inte ösa ut allt för hand. 

 

Det här är det lilla krypinn där jag bodde som tonåring. Det fick plats med en säng men inte mycket mer. Hålet i väggen nedanför fönstret är där timmerväggen "skjuter ut" från bottenvåningen. Hålet var täckt med brädor och sedan hade pappa lagt på överblivet parkettgolv. Maken säger att han nu har fått förklaringen till varför jag vill sova med öppet fönster året om.

Det här lilla rummet var ursprungligen en loggia, ett slags uterum, som en inbyggd balkong. Fönstret plockade ur på sommaren och sedan kunde man sitta på de väggfasta bänkarna och mysa i kvällssolen. 

Så här såg det ut utifrån. Det är farmor som är på väg in genom köksdörren. 

Men, som sagt, nu börjar vi närma oss slutet och jag stod i går i den lilla källaren och fotograferade rakt upp. Då såg det ut så här:

Det finns inte mycket mer för mig att göra på rivningsfronten nu. Några växter från trädgården har jag räddat tidigare och några har jag kvar att gräva upp och plantera hemma. Trädpionerna som en gång var så stora och vackra förde en tynande tillvaro under gräs och ogräs. De flyttade jag med mig för ett par år sedan och det verkar som om de känner sig väl omhändertagna eftersom jag redan i år belönades med en blomma.

Fotot på den första blomman efter pionflytten får avsluta dagens inlägg. 

Rensa och Packa

När pappa gick bort och huset kom i min ägo visste jag att jag måste behålla det på något sätt. Tyvärr hade pappa belånat huset mycket högt på äldre dar då hans demens tilltog allt mer. Först måste banklån lösas och för att kunna göra det måste en tomt styckas av och säljas. Det tog tid. Under den tiden rensade jag och packade. Tre generationer inklusive jag själv hade bott i huset och lämnat efter sig en massa ägodelar. Farfar och farmor hade dessutom ärvda saker och handlingar från sina föräldrar och andra släktingar. 

Huset är litet, bara ca 60 kvadratmeter. Att så mycket saker kunde rymmas där kunde jag aldrig tro. 

Att det tog tid att tömma huset och få fram pengar till lånen gjorde dock att jag fick tid att fundera på vart jag skulle flytta huset. En dag stod det plötsligt helt klart för mig och då började processen med ritningar, rivningslov och byggnadslov.

Bland alla papper i huset fanns originalritningarna kvar. Vem kunde modernisera dem och rita en liten tillbyggnad som kunde rymma dusch och toalett? Duschrum fanns i huset sedan början av 1970-talet och de sista åren pappa levde var ytskikten så gamla att en stor vattenskada uppkom. Aldrig mer vill jag ha dusch i timmerstommen.

Det blev till slut min sons barndomsvän som gjorde de nya ritningarna. Jag skriver "till slut" för detta är en historia för sig. När jag frågade den unge mannen om han kunde rita, verkade han tveksam och jag tjatade inte för jag ville inte att han skulle känna sig tvungen att rita bara för att jag var kompisens mamma. Min sysslings fru i Skåne undrade om jag behövde hjälp med ritningar. Hon kunde fråga en väninna som är byggnadsingenjör. Väninnan hade inget bra ritprogram men en f d arbetskamrat till henne kunde tillfrågas och hon åtog sig jobbet. När vi träffades stod det plötsligt klart att denna kvinna var mentor till min sons barndomsvän och hade tänkt sig jobbet för honom. Så efter en sväng via Skåne så blev det som jag först hade tänkt. Det känns bra att någon som sett och varit i huset sedan barnsben och är vän i familjen har gjort ritningarna. 

Mycket pappersarbete blev det sedan. Om man ska riva ett hus måste man ha en kontrollplan där man talar om vad allt material ska hamna. Det tog min man en dag att färdigställa en kontrollplan. Byggnadslovet likadant. En kontrollplan där allt man ska göra finns med. 

Tomten där huset ska stå då? Jo, den hade vi ju redan. Lite mycket träd där bara så det blev trädfällning under vårvintern 2015.

Så här såg det ut efter endags trädfällning….

och så här såg det ut när alla träd var fällda.

Av timret sågade vi virke som vi behöver till bygget, bl a panel som ska sitta i vardagsrummet. 

                                 Här börjar virkeshögen ta form. 

Vi tänker inte själva plocka ner huset  stock för stock och montera upp det. Till det arbetet har vi lejt in några som kan. Men, allt, förutom timmerstommen, ska bort innan timmermännen kommer. Det har blivit ett sommarjobb liksom också förberedelserna på platsen där huset ska byggas upp på nytt.

Mer om det följer!

Så här började det.

Den här bloggen ska alltså handla om att flytta ett hus. Varför flyttar man ett hus? Helt enkelt därför att man inte står ut med tanken på att det lilla huset som varit med familjen under nästan hundra år bara ska försvinna. 
Farfar och farmor byggde huset 1920 då det var stor bostadsbrist i Stockholm. Många svenskar emigrerade fortfarande till USA för att skapa sig en bättre framtid. För att få svenskarna att stanna i Sverige bildades under tidigt nittonhundratal "Nationalföreningen mot emigration". På flera orter i landet styckade gårdarna av mark till villatomter för egnahemsbyggare. Farfar och farmor blev 1919 lyckliga ägare till en villatomt med tjugo minuters promenad till tågstationen och tåget till Stockholm. Villatomten på ca 10 000 kvadratmeter kostade dem strax över 600 kronor.
Husen man byggde i grannskapet var den tidens "typhus", två rum och kök på nedre plan och hall och rum på övervåningen. Farfar och farmor ville ha någonting annorlunda. Troligen inspirerade av Carl Larsson och nationalromantiken skapade de sig ett eget hem som skiljde sig helt från grannarnas. Einar Rudskog, byggnadskonsulent i "Nationalföreningen mot emigration", senare stadsarkitekt i Lidingö,  ritade huset. 

Farfar fick tag på timmer från en gammal lada i närheten. På auktioner och från rivningshus köpte han dörrar, gångjärn, fönsterglas m m. Bygget kostade sina modiga 
9 000 kronor. Farfar var anställd på Telegrafverket och lånade pengar i bank. Lite fick de även låna av farmors far. Alla papper, lagfart, kvitton på inbetalningar o s v har jag hittat i huset. När farfar gick i pension var han skuldfri.

Det var lite om husets historia så långt. Fortsättning följer.